Det här inlägget uppdateras (någorlunda) kontinuerligt.
Nu börjar andra pappadagen!
08:00: Wilhelm vaknar, han sitter med i babybjörnen när pappa sitter vid datorn och dricker en kopp kaffe. Stressnivå 1.
09:00: Precis tre timmar efter morgonamningen med Nina. Henry vaknar, Wilhelm har somnat igen i babybjörnen. Stressnivå 2.
09:45: Båda har ätit duktigt, utan stress för pappa. Kläder och nya blöjor på. D-vitamin i magen. Stressnivå 2.
09:55: Hitting the (baby)gym. Pappa försöker starta TV-spelet. Stressnivå 1.
10:20: Det kom annat emellan, "förgro-ning" av potatisar, bäddning av sängen etc. Snart kanske dom somnar också. Stressnivå 1. Det här går ju bra!
10:40: Ungarna tränar i gymmet!
12:40: Lunchen avlöpte lugnt och fint, till och med pappa fick äta en bit. Inte samtidigt dock. Wilhelm höll flaskan själv(!), men det var nog mer tur än skicklighet, kanske. Stressnivå 1.
13:40: Redo för promenad i det fina vårvädret! Wilhelm hade sunkat ner sina kläder, så Henry fick nytt han också. Stressnivå 1.
Det blev en runda bort i Majorna, med ett kaffestopp på Bengans. Jag kände mig väldigt rutinerad och luttrad, det gick utmärkt att gå upp för ett trappsteg, in genom en dörr, köpa en latte, och gå ut igen. En vänligt kille erbjöd sig att hjälpa till med dörren, men det gick fint. Jag kände mig som ett proffs! Pappa hade siktet inställt på "folkölshemköp" borta förbi Chapmans Torg, en liten, lite sunkig Hemköp, men med ett helt fantastiskt folkölsutbud. Tur jag hade rutig skjorta och köpte gurkmeja och spaghetti också, annars hade de lite skumma blickarna från killen i kassan varit berättigade. Det ser ju lite illa ut med en klirrande småbarnspappa. Stressnivå 2.
15:00: Hemma igen och hann förbereda maten innan man vaknade, proffsigt. Henry han äter som en (om än väldigt liten) häst, jag tror han vill komma ikapp Wilhelm.
17:24: Wilhelm vänder sig för första gången! Jag fångar det på film! Han upprepar det dessutom minuterna efteråt. Så mer än en slump helt klart. Han jobbade rätt mycket för det också :)
17:30: När Nina sen kom hem han jag till och med spela klart VM-finalen, mitt Spanien vann med 2-0 och jag var avgörare i båda målen, härlig revansch från måndagens debakel i semifinalen i FA-cupen. Henry höll sig den här gången! Stressnivå 0.
Kvällen avslutades med ytterligare en familjepromenad innan TV och sänggång. Man sover verkligen som en gris efter en sån här dag!